Godmorgon!
LIgger i sängen och det första jag såg var att många personer hade länkat den här länken på facebook
Tycker att alla ska läsa den för det är mycket som stämmer in på oss alla tonåringar skulle jag tro. Jag känner igen mig själv i en del. Även om jag inte alltid siktat på höga betyg utan bara att lyckas gå ut gymnasiet utan F.
Men sånt där är ju olika från person till person hur man vill ta sig igenom skolan och om det är med höga betyg eller bara godkända så är det upp till dem! Men läs artikeln, den var riktigt bra!
(Fick krångel med länkningen tyvärr, men lägger ut det här) ↓
"Jag har alltid älskat skolan. Till skillnad från många av mina kamrater har jag gått upp på måndag morgon pigg och laddad inför en ny skolvecka och nya uppgifter. Plugget har varit något positivt och mycket läxor och prov har inte varit något problem, det har mer varit en rolig utmaning än press för mig och betygen har följt därefter.
Så har jag känt från första skoldagen, genom hela grundskolan och till och med under högstadiet, den tiden man ska vara som mest trött på skolan. Därför hade jag höga förväntningar på gymnasiet, den roligaste tiden i ens liv, då man ska träffa sina livskamrater och lära sig allt inför framtiden. Men någonting har förändrats.
Det här jullovet i tvåan såg jag inte fram emot att börja skolan igen, istället gick jag och mina vänner med klumpar i magen inför det som väntade. Jag kunde knappt se något positivt med att börja skolan igen. Stressen finns där hela tiden och jag tror att det nya skolsystemet GY11 är en av orsakerna.
Den nya skolan gör att jag hela tiden får planera mitt liv in i sista minuten men ändå känner jag mig lika stressad. Trots att jag pluggar varje dag känns det inte tillräckligt och skoldagarna känns bara längre och längre. Under hela högstadiet hade vi minst lika mycket plugg som i?dag om inte mer, men trots det så är det nu jag känner den konstanta pressen.
Får jag inte ett A på det här provet också så kommer mitt betyg att sänkas. Om inte allt blir perfekt kommer jag inte nå mina mål och jag misslyckas. Hela tiden har man i bakhuvudet att om man inte får bra betyg har man ingen säker framtid och kommer inte in på de universiteten man vill.
För att få höga betyg så måste man plugga hårt och det är något jag är beredd att göra och alltid har gjort. Men med ett betygssystem där ett enda E kan sänka slutbetyget från A till C eller D, ett betygssystem där man inte får misslyckas en enda gång för att kunna behålla sitt betyg, där tror jag att något har blivit fel.
Jag vet att mycket av pressen vi tonåringar får har vi satt på oss själva. Men i ett skolsystem där man i stort sett aldrig kan ha en dålig dag, ett dåligt provresultat eller en dålig redovisning utan att riskera sitt betyg, då är det svårt att låta bli.
Så klart finns det fortfarande elever som struntar i skolan och som skulle klara sig bara de försökte. Men det finns även elever som har svårare att förstå och prestera på prov, elever som verkligen vill men som inte klarar sig lika bra i det nya systemet. Och så finns det elever som mig. Som har fått inse att man inte kan få så bra betyg man vill ha och har sänkt sina betygsmål bara för att bevara sin egen hälsa. För att inte gå in i väggen helt enkelt. Ett A på slutbetygen är för mig inte värt arbetet och främst stressen det krävs för att ta sig dit.
I de senaste undersökningarna har den svenska skolans gymnasieresultat sjunkit samtidigt som fler och fler ungdomar blir deprimerade, stressade och mår psykiskt dåligt. Jag tror inte att detta bara beror på skolan, det finns såklart andra faktorer, men skolan är som sagt en av de största delarna av våra liv.
Skolan enligt mig ska handla om att förbereda sig inför framtiden och få den kunskapen som behövs, i?dag känns det som att allt handlar om att få bra betyg oavsett den egentliga kunskap man får med sig. Självklart finns det lärare som kan hantera det nya systemet på ett bra sätt och ge oss rättvisa betyg men det är svårt även för dem eftersom att riktlinjerna för vad som krävs för de högre betygen är svåra att tyda. Och när man som elev får sänka sina betygsmål för sin egen hälsas skull, då kanske det är dags att göra något åt saken.
Peg Magnusson, Katedralskolan"
Så har jag känt från första skoldagen, genom hela grundskolan och till och med under högstadiet, den tiden man ska vara som mest trött på skolan. Därför hade jag höga förväntningar på gymnasiet, den roligaste tiden i ens liv, då man ska träffa sina livskamrater och lära sig allt inför framtiden. Men någonting har förändrats.
Det här jullovet i tvåan såg jag inte fram emot att börja skolan igen, istället gick jag och mina vänner med klumpar i magen inför det som väntade. Jag kunde knappt se något positivt med att börja skolan igen. Stressen finns där hela tiden och jag tror att det nya skolsystemet GY11 är en av orsakerna.
Den nya skolan gör att jag hela tiden får planera mitt liv in i sista minuten men ändå känner jag mig lika stressad. Trots att jag pluggar varje dag känns det inte tillräckligt och skoldagarna känns bara längre och längre. Under hela högstadiet hade vi minst lika mycket plugg som i?dag om inte mer, men trots det så är det nu jag känner den konstanta pressen.
Får jag inte ett A på det här provet också så kommer mitt betyg att sänkas. Om inte allt blir perfekt kommer jag inte nå mina mål och jag misslyckas. Hela tiden har man i bakhuvudet att om man inte får bra betyg har man ingen säker framtid och kommer inte in på de universiteten man vill.
För att få höga betyg så måste man plugga hårt och det är något jag är beredd att göra och alltid har gjort. Men med ett betygssystem där ett enda E kan sänka slutbetyget från A till C eller D, ett betygssystem där man inte får misslyckas en enda gång för att kunna behålla sitt betyg, där tror jag att något har blivit fel.
Jag vet att mycket av pressen vi tonåringar får har vi satt på oss själva. Men i ett skolsystem där man i stort sett aldrig kan ha en dålig dag, ett dåligt provresultat eller en dålig redovisning utan att riskera sitt betyg, då är det svårt att låta bli.
Så klart finns det fortfarande elever som struntar i skolan och som skulle klara sig bara de försökte. Men det finns även elever som har svårare att förstå och prestera på prov, elever som verkligen vill men som inte klarar sig lika bra i det nya systemet. Och så finns det elever som mig. Som har fått inse att man inte kan få så bra betyg man vill ha och har sänkt sina betygsmål bara för att bevara sin egen hälsa. För att inte gå in i väggen helt enkelt. Ett A på slutbetygen är för mig inte värt arbetet och främst stressen det krävs för att ta sig dit.
I de senaste undersökningarna har den svenska skolans gymnasieresultat sjunkit samtidigt som fler och fler ungdomar blir deprimerade, stressade och mår psykiskt dåligt. Jag tror inte att detta bara beror på skolan, det finns såklart andra faktorer, men skolan är som sagt en av de största delarna av våra liv.
Skolan enligt mig ska handla om att förbereda sig inför framtiden och få den kunskapen som behövs, i?dag känns det som att allt handlar om att få bra betyg oavsett den egentliga kunskap man får med sig. Självklart finns det lärare som kan hantera det nya systemet på ett bra sätt och ge oss rättvisa betyg men det är svårt även för dem eftersom att riktlinjerna för vad som krävs för de högre betygen är svåra att tyda. Och när man som elev får sänka sina betygsmål för sin egen hälsas skull, då kanske det är dags att göra något åt saken.
Peg Magnusson, Katedralskolan"
Trackback