Var ute igår och hade en väldigt trevlig kväll! Var bara med pöjker (förutom chaufförn) , fast man kan ha MINST lika kul med pöjker som med tjejer! Dom jag umgås med mest är ju Anton & Joel, och det är nog för att jag vet att jag verkligen kan lita på dom till 1000%. Nog om det.

 

Eftersom jag var ute så sent igår, och drack dessutom. Så var ju inte ett anfall helt oväntat idag! Jag visste ju nästan att det skulle hända men, är nöjd ändå! Jag hade en riktigt trevlig kväll och hade gått 26 dagar utan anfall, vilket nästan är en månad. Och det är jag förbannat glad över! :D 

 

Får nog bli hemma imorgon eftersom oavsett hur tidigt jag hade anfallet så är jag alltid lika borta i huvet resten av kvällen. Somnar nog skönt, men det känns likadant imorgon när jag slår upp ögonen och reser mig ur sängen! 

Livet är inte alltid lätt, men... man får ta dagen som den kommer och leva livet fullt ut! :) 

Mår ju psykiskt dåligt i princip hela tiden, men har lärt mig att leva med det och vet nu hur jag ska hantera det. Och det går med att tänka på annat, och har en person som alltid kan få mig att le, och det är min älskling Anton! :) Alla borde ha en sån person i livet, en som alltid (garanterat) kan få en att le, man känner sig också trygg. Inte lätt att hitta sådana personer. Men jag har hittat rätt! Och mår aldrig bättre än när jag är med han. Oavsett hur mycket man bråkar så löser det sig i slutändan om man hittat den rätta! :) 

 

Puss & Kram! ♥